8 månader

Nu har jag varit drogfri i 8 månader, jag trodde aldrig att jag kunde få ett liv utan min drog, det har varit en separationsångest för den har ju alltid funnits där när jag har behövt att fly. För fly det är precis det de handlar om, jag mådde så dåligt den sista tiden psykiskt och  minsta lilla sak blev till ett världs problem för mig...

Jag var tvungen att börja om på noll och försöka glömma det som har varit, för mig handlade det om att acceptera att nu ser det ut så här och gör det bästa av situationen, jag brukar tänka att jag ska leva som ett företag, att hela tiden sträva efter att bli bättre och inte göra om samma misstag igen...

Men fortfarande så blir jag titt som tätt påmind om mitt förflutna, jag har väldigt mycket skuld och skam i mig, jag har brutit med mina gamla vänner och jag tog ett beslut att inte kontakta mina "goda" vänner innan jag hade 8-9 månader. Jag har verkligen varit livrädd för vad alla tycker och tänker, men va fan, jag kan inte göra nånting åt vad jag har gjort, min uppgift nu som jag ser det är att gottgöra alla människor som jag på ena eller andra sättet har sårat. Jag har kontaktat ett par av mina "goda" vänner och har fått ett väldigt positivt motagande och stöttning sen finns det säkerligen personer som tycker mindre bra om mig och en av dom är min svärfar som inte vill prata med mig, jag har gjort det jag kan i den frågan fram tills nu och jag känner att bollen ligger hos honom, jag kan väl förstå honom på ett viss men samtidigt så har jag visat nu att jag har ändrat mig och vill gottgöra. men han får ta den tid han behöver, det blir ju lite konstigt på julaftnar och liknande när vi inte kan fira tillsammans.

Nu flyttar jag söder ut för studier under några år och det blir ett nytt kapitel i mitt liv. Det går att ta sig ur ett missbruk om man verkligen vill men det krävs mod... att våga möta rädsla, ångest och sorg. Men va skönt det är nu att inte behöva smyga o ljuga och hålla på, slippa tänka på vad man har sagt och inte sagt..
Tyvärr så är det ju så att livet kommer ikapp en när man blir drogfri och man måste reda upp i röran efter sig, jag ska
på rättegång nu i slutet på aug, men jag hoppas och tror att dom ser mina framsteg och därefter tillämpar en passande påföljd.

Jag har långt kvar och jag kommer aldrig bli perfekt men jag kan minímera riskerna idag och behöver inte ta till ordet ursäkt lika ofta.

Ha en trevlig sommar!!!

4 månader

Nu har jag varit ren i ca 4 månader och det är verkligen WOW.... Det hade jag aldrigt kunnat tro att det skulle gå så här bra som det faktiskt har gjort. Jag tar en dag i taget och lovar mig själv att jag skall vara drogfri idag och så tar jag ett nytt beslut imorgon, För om jag tänker att jag aldrig mer kan ta droger eller dricka så kan det bli väldigt jobbigt, man måste ha varit med om det själv för att kunna förstå vilken kamp det är och speciellt med att lägga av med opiate och då främst heroin, Dam det är en så fruktansvärt svår drog att bli av med, jag tror inte att det är mer en kanske 2,3stycken av 10 som klarar sig ur ett heroin missbruk. Men nu är jag på god väg och det är värt allt slit och kämpande som jag har lagt ner för att klara mig ur greppet som den jävla drogen har haft om mitt liv.......

>Jag har kommit in på folkhögskola till hösten och det känns riktigt bra, jag skall läsa en linje ett år så att jag får gymnasiekompetens och skall även göra högskoleprovet när jag får det och sedan skall jag studera till mäklare hade jag tänkt. Jag vill ha ett jobb där jag har frihet under ansvar och där jag får betalt om jag jobbar bra, jag har alltid varit rapp i käften och har själv haft företag i ett 10 tal år så det tror jag kommer att passa mig väldigt bra. Men.. för att kunna full följa mina drömmar så MÅSTE jag vara frisk och det är bra att jag får ett år på folkis, för jag har trots allt bara 4 månaders drogfrihet och jag har missbrukat heroin i 4-5 år så jag är väl medveten om att det kommer att ta ett tag att tillfriskna...

Jag är ju med i NA(anonyma narkomaner) och jag tycker att det är väldigt givande och så va men i och med att jag är med i subexon programmet så säger ju traditionerna att jag får va med på mötena men ej prata under dessa. Traditionerna sägar att man inte skall ha några ersättnings mediciner, jag håller inte med där för det är en sjukdom säger vi ju och en som har diabetes han tar sitt isulin och jag har en sjukdom enlikt na och det tycker jag själv oxå och då tar jag medicin för min sjukdom, jag tycker att det är lite dubbel moral över det hela. Men nu är min hemma grupp så bra och alla vet att jag går på subexone, men jag sitter aldrig och pratar om det i mina delningar eller i pausen. Jag vet oxå att det är många i gruppen som käkar eller har käkat benzo under en period, givetvis under ordination av läkare. Min medicin påverkar inte mig i min vardag eller så, jag har fått kontakt med mina känslor men jag kan ej gråta, jag har alltid haft svårt för att gråta, men det är nog så att subexonet blockerar det en aning..

Nä nu kommer min tjej och vår underbara pojk så det var lite tankar  som jag kände att jag ville dela med mig av. Ha det så länge. Kram....

Back in buisness

Hej igen... jag har inte haft tid att blogga på några månader men nu skall jag försöka bli bättre på den biten.
Jag har vart drogfri i snart 4 månader och der är verkligen ett jävla mirakel, jag har haft subexon i 3 månader och det har förändrat mitt liv, nu har jag en chans tack vare det att komma tillbaka till livet igen. Jag kom hem från sjukhuset i fredags efter en månads inkvartering där. Jo det började med att jag började må sämre o sämre och på måndagen så mådde jag så jävla illa och det är på grund av mina känslor.... jag har svårt att acceptera att jag är där jag är idag, det är skit svårt. men nu har jag tagit mig igenom det utan att använda nånting och det är jag jätta stolt för(över mig själv).

Nu ska jag skicka in ansökan till skolan nästa uke och förhoppningsvis så kommer jag in på det jag vill och kan börja med det i aug. min familj har åkt till fjällen idag och blir borta en uke så det kommer bli lite ensamt men jag har mycke saker som jag måste göra, så det kommer nog att gå bra....

Jag försöker hitta något jobb nånstans i sverige, det spelar ingen roll var, och jag har fått lite napp så det är bara att hålla tummarna att det går vägen.... Jo men ha det så bra så länge alla min noll läsare somm läste min blogg igår hah... så blir det när man inte har skrivit någonting på några månader.....


2 dagar kvar....

PÅ måndag skall jag äntligen läggas in för insättning av subexone, fan va jag har kämpat och längtat till denna dag... Nu kan jag äntligen släppa taget och sluta kämpa mot de ständiga suget som finns dagligen. Jag var på ett AA möte idag och det va verkligen ett passande tema idag, Ångest, jag har verkligen fått känna på hur det är att ha ångest, jag drabbas av detta väldigt ofta nuförtiden. Så det var viktigt för mej att få höra att många av dom som satt på detta morgon möte idag oxå hade upplevt detta i början på deras nyckterhet. Det känns bra denna gången trots att jag mår skit i stort sett varje dag för jag har bestämt mej nu att jag vill göra en förändring i mitt liv. Tidigare så va jag med på mötena i huvudet men inte i hjärtat och det är nog det som är den största skillnaden idag... Sen så har jag inte bara mej själv att tänka på idag, jag även en helt underbar son som vill ha en trygg pappa som kan vara en förebild för honom när han växer upp. Haha när man pratar om trollen... nu komm...-er han.., kj m jb j hjn krypandes.._ * han gillar att trycka på tangenterna. haha...

Jobbig helg...

Jag fick ett telefonsamtal i fredags kväll om att dom hittat en grav där det va ett kors med min kompis namn på. Han har varit försvunnen sedan 23 september och det är som att leva i en mardröm varje dag, när jag fick detta samtal så var det verkligen som hela världen rasade för mej, fast att man försöker förbereda sig för ett sådant samtal så är det helt omöjligt.. Nu fanns det ju inga kroppar i dessa gravar men det känns ändå väldigt väldig illa att dom gravarna med hans namn på hittades, för jag tror ju inte att någon har gjort detta för skojs skull.

Igår hade jag en helt underbar dag med min pojk, det var bara jag som gällde för honom igår och det är väl inte konstigt när han e med sin mor dag ut o dag in... Men det kändes verkligen helt underbart att vara så uppskattad och att jag har möjligheten att finnas där för honom för det är ingen självklarhet.

Imorgon skall jag träffa min läkare och prata om subetex programmet och när det är aktuellt för mej att läggas in för insättning av medicinen.. Hoppas verkligen att det blir snart för jag behöver den hjälpen.. jag har hållt mej drogfri nu ett tag men det har inte varit en dans på rosor, det har verkligen varit tufft och det är ett evigt kämpande i stort sett varje dag.
Jag känner iallafall att det inte är ett alternativ för mej att använda nu och jag tar en dag i taget, hur dåligt jag än mår en dag så klarar man av 1 enda dag, det gör man. Fast jag vet inte hur hållbart det är att leva så här och om jag skulle klara av att sluta utan hjälp av subetex, I vilket fall som helst så vågar jag inte chansa..

2009....

För min del så kan nästa år bara bli bättre, men det beror givetvis på hur jag gör det....
Jag har bestämmt mej för att byta inriktning i mitt arbete, jag har inte kvar mina företag längre för att det helt enkelt inte är bra för mej med den stress som det innebär. Jag hade tänkt att börja studera, jag vet inte vad jag vill göra men börjar jag läsa lite kurser så kommer jag nog snart på nått.

Idag är det nyår och det har alltid varit sån hysteri innan med att fira nyår så det känns riktigt skönt faktiskt att bara ta det lugnt. Vi skall träffas vid 17 och äta lite för att sedan ha ett möte innan vi åker ner till göteborg och går på möte där mellan 23-01. Det ska bli spännande och det brukar tydligen vara mycket folk...

Nu väntar jag på att min pojk skall komma och busa med mej...

Jag får önska ett gott slut och gott nytt år...!!!

7 dagar kvar......

Nyårsfirande....

I år blir det  en minst sakt anorlunda nyårskväll, jag hade nämligen tänkt att fira med mina nycktra vänner i Na, vi skall slänga ihop en liten nyårs supé och ha ett möte i ua för att senare på kvällen åka till gbg och fira in det nya året med ett mini konvent....

Men det skall bli skönt när dessa helger är över, det känns att det är lite nära inpå ännu så man är trots allt lite nervös.
Men det kommer att gå bra, Jag har kännt mej rastlös idag och har varit inne och kollat på olika resor haha...
jag får lugna ner mej..... det är så typiskt mej att jag kan verkligen inte ha tråkigt utan måste hela tiden ha något på gång, det här e livet... jag får acceptera att livet är inte alltid roligt utan det är så här alla människor lever...

Ja nä.. nu skall ta på mej för att åka på ett AA möte, lite pirrigt för det är första gången som jag går på ett sådant möte... men det kommer allt att gå bra....... Vi hörs snart!!!

Ha det bra/Magnus 

Nu är julen äntligen över......

Nu är julen äntligen över..... I år blev det en lite anorlunda jul för min del, jag firade hemma hos mina föräldrar, istället för att vara hos mina svärföräldrar som jag har firat med tidigare år. Men min pojk och min flickvän kom och firade med oss fram till kl 17 och sen så åkte faktiskt jag på ett na möte och det va helt ok!!.

Ja som ni förstår så har jag inte mått så bra sista tiden, men nu börjar jag repa mig och jag har inte använt några sinnesförändrande medel, nu känns det bra och jag har inte haft en tanke på att ta något för att förbättra mitt mående,
Jag har medvetet dragit mig undan för att möjligen få mer respekt med mitt försök att bli helt drogfri, jag vill få 3-4 månader i tillfrisknadet innan jag tar upp kontakten med mina kära vänner så att dom tar mig på allvar när jag säger att jag har slutat.....

Jag tar en dag i taget och jag har satt upp mål och saker som jag ser fram imot, tex så ska jag åka till trysil i mars och jag skall till barcelona i juni... nu ska jag verkligen gottgöra alla mina nära o kära genom att bli mig själv igen och finnas där för min älskade son som för övrigt e helt underbar...

Om vi inte hörs innan, så får ni ha en riktigt trevligt Ny År!!!

Ta hand om er/Magnus


Jag hör av mej....

Jag är ledsen att jag inte har svarat eller hört av mej men jag har det fruktansvärt tungt just nu och jag lovar att jag ringer till er när jag mår bättre... Kram....

Varit på avgiftning

Hej...!! jag har legat inne på avgiftning och har därför inte haft möjlighet till att skriva i bloggen.
Jag fick avslag på min ansökan om behandling, men det känns ok ändå, jag skall få gå in i subexon programmet och har även blivit erbjuden en plats på ett öppet boende i min hemkommun, men jag vet inte hur jag ställer mej till det boendet riktigt, jag har ju inte velat haft subetex innan men nu tycker jag att det är skönt att jag har fått komma in i programmet och den nya medicinen subexone skall tydligen vara bättre och änklare att trappa ut..

Jag har varit hemma ca en vecka och har inte riktigt blivit stabil än, jag mår fortfarande dåligt och kämpar varje dag mot suget, men jag är övertygad om att jag kommer att lyckas... och jag skall lämna drogtester i knappt En och En halv månad till och det går ganska snabbt...

Det är möte ikväll, skall dit och ladda upp batterierna och få ny energi att ta mej igeon denna jobbiga period fram tills jag skall läggas in för insättning av medicinen....

Utkast: Nu ska ...

Nu ska jag ut till lekplatsen med pojken och gunga lite, det känns bättre idag, det va en ganska omtumlande dag igår med alla dessa telefonsamtal som inte ledde nån vart, men nu är det en ny dag och det skall bli roligt att träffa william.

Jag måste åka och shoppa lite nya kläder oxå för det va en evighet sen, men jag har inte bestämmt mej än om jag skall åka till selma imorgon?? det finns även ett mysigt spa ute på smägen som jag vart på innan och det är oxå helt ok! men det är alltid roligare och åka till något nytt ställe. Den som lever får se.....

I vilket fall som helst så är jag otroligt sugen på att åka iväg någonstans ett par dagar, jag har alltid haft en uppfinnesrikedom när det gället sådana upptåg innan så jag kommer nog på något roligt ställe att besöka. Man kan ju slå två flugor i en smäll och besöka nån när man ändå e ute... jag har en vän som flyttade till malmö i sommras... Kanske skall ringa honom.....

Åka på spa..

Nu när det är så ruskigt väder ute så är jag lite inne på att åka upp till selma lagerlöf till helgen och koppla av och få sköna behandlingar... jag har aldrig varit där förut men det verkar mysigt när jag va inne och kolla på deras hemsida....

jag har försökt att ringa min vän Martina idag, men hon har nog fullt upp med jobb... jag saknar henne så och skulle verkligen vilja att hon va här hos mej när jag känner mej nere, för hon är den mest underbara människa som finns och hon förstår mej, ja hon är nog den enda som förstår mej, Jag saknar henne så. Tråkigt att vi bor så långt ifrån varandra!!!!

Utkast: Idag fick ...

Idag fick jag äntligen fatt på min handläggare på socialen.... När jag berätta för henne att jag sökt henne och lämnat medelande vid flertalet tillfällen för att hon skulle ringa tillbaks till mej, men då påstår hon att hon har ringt, men det har hon inte gjort... Jag frågade henne vad som händer med mej nu när dom gav mej avslag och kunde tillgodose mitt problem hemma, då fick jag till svar att jag inte har ansökt om något än... Ja sa nu skojar du eller, du sa att du skulle skicka en remiss till sjukhuset angående subitex i fredags och ringa mej efteråt, och jag har ringt sjukhuset och du har ju inte gjort detta.... Då sa hon att hon ville ha med en annette som är ansvarig sjuksköterska för subitex, men hallå det sa du inte till mej i onsdags!!! Då frågade jag om hon möjligtvis hade kontaktat den här annette men det hade hon inte mer än att hon hade skickat ett mail. Då böt jag ton läge och fråga va det va för jävla kalle anka verkstad, hur svårt kan det va och lyfta luren och ringa den här människan så jag bad om att få nummret till annette och jag kom fram direkt till henne och fick prata med henne och hon skulle kontakta min handläggare.

Jag ringde även till enhetschefen för sociala frågor hos länsstyrelsen i göteborg och förklara mitt fall och att dom ignorerar en lvm-anmällan som inkommit från överläkaren, och när jag berättade mer ingående vilken drog som var mitt problem och hur många inläggningar jag har haft i år, så blev han bestört och skulle omedelbart ta kontakt med chefen för missbruk i min kommun samt min läkare för att få till en vårdplanering snarast. Han var verkligen bra och han undra hur dom skall kunna tillgodose mitt på problem på hemmaplan mot den missbruksbakgrund som jag har haft. Äntligen någon som lyssnar och framförallt agerar... Tack Håkan!!!


Nu kanske det kan bli lite fart på dom där nere, för det är för jädra trist när man blir bemött på ett arrogant sätt när man försöker diskutera med dom. Det känns som att dom är nöjda att nämnden gick på deras linje och att dom känner sig nöjda med det.....

Människor som gör allt för lite pengar..

Jag blir så irreterad på människor som försöker att lura till sig pengar.......

Nu när min vän Daniel har försvunnit så är det ett antal personer som hör av sig till Daniels syster och påstår att Daniel skulle vara skyldig dom pengar....  När Daniels syster ringer mej och berättar om dessa personer som har ringt och påstått detta så gör det mej både arg och ledsen för att jag vet att just dessa personer som har ringt är Daniel inte skyldig några pengar till, men nu tar dom tillfället i akt att försöka få sig en slant. Hur faan kan man va så känslokall och ringa och skitna ner sig på detta sätt......??

Men det är dagens samhälle, vissa människor gör vad som helst för att komma över lte pengar......

Daniels syster med familj gick ju ut förra veckan med tips pengar om det va någon som kunde lämmna avgörande tips på vad som har hänt Daniel eller om dom vet var han finns, men det verkar inte som det har givit något heller.
Jag tycker att det är ovanligt tyst angående det här försvinnandet, det brukar alltid komma fram någon information.
Men det är verkligen helt tyst och det känns som man står på ruta ett fortfarande....  Själv lever jag fortfarande i något slags chock tillstånd, jag kan bara inte få in att Daniel är borta.. Vi var verkligen som brödrer och har ända sen vi va små umgåts väldigt flitigt, så det känns som en bit av mej är borta nu....

Tyvärr så är min magkänsla att Daniel inte finns med oss längre utan att han sitter där uppe och kollar ner på oss, förmodligen var det så att et var någon som ansåg att Daniel va skyldig han/dom pengar och att dom helt enkelt tog honom för att läxa upp honom och pressa honom på pengar, men så har det gått över styr och han har fått en smäll för mycket och så har dom vart tvungna att dumpa honom någonstans..... Men jag förtänger dom tankarna så fort dom kommer upp för att det gör för ont i själen att inse att det faktiskt kan vara så.

Och om det har gått till så, så hoppas jag att det gick fort och att han inte fick lida, men tänk va rädd han har varit under tiden tills hann har tuppat av, Nu hoppas jag givetvis på att det är så att Daniel självmant har stuckit,  antingen för att han kännde sig hotad eller att han ville komma undan rättvisan och starta ett nytt liv...
Daniel har betytt så otroligt mycket för mej och han har alltid ställt upp och funnits där när man har behövts ham hjälp, jag skrev ett sms till Daniel när jag kom hem från mitt behandlingshem i juni och förklara för honom hur mycket han betyder för mej och att jag är tacksam för att han är min vän och det blev han väldigt glad över...

Nä nu känner jag att det börjar bli jobbigt och att jag är nära till gråt, anledningen till att jag skrev om detta nu är att jag ligger och grubblar varje kväll/natt och har svårt för att sova, jag är utom mej av oro för min vän..




Utkast: ...


Om

Min profilbild

Carl

RSS 2.0