Va jobbigt det va att gå upp när man ställt klockan och e tvungen att gå upp,  annars så kan jag knappt sova men idag  va jag verkligen trött och försökte förhandla med mej själv omatt ligga kvar i sängen och sova haha....

Nä men nu känns det ok när man har varit uppe en liten stund, vi håller på och bygger en sjöbod och nu är det inte mycket som e kvar att göra men det börjar ju bli kallt och det är frost på nätterna så vi hade tänkt att vi skulle försöka färdigställa den nu denna veckan,

Jag kollade på efterlyst igår kväll och va okänsligt det va av dom att visa homosexuell mördarens intervju, det kan ju inte va rätt att göra så tänk va många anhöriga dessa offer har och vad ont det måste ha gjort i dom att se honom sitta där och nästan le i tv.....

På lördag har min tjej bjudit mej och följa med och kolla på lena o orup och det skall bli riktigt roligt jag har varit på lena en gång tidigare och hon är rätt rolig alltså hon bjuder verkligen på sig själv, Jag ser fram imot att göra nått sådant här trevligt med min flickvän för det va riktigt länge sen vi gjorde något bara hon och jag, jag skall försöka få till att jag får bjuda henne på en natt på hotell så kan vi gå ut och äta en bit maten efter konseren men jag tror inte hon klarar vara borta från william en natt men jag hoppas!!

Nu får jag dra på mej arbetsstället och gå upp och bre några mackor och koka mej lite kaffe..

Har nyss kommit hem från ett na-möte och det gjorde gott att få komma dit och få fylla på med lite nya krafter och ny energi....

Imorgon och på fredag skall jag åka och jobba och det kommer bli roligt, jag har inte jobbat sen mars men det kommer inte bli några problem. Jag måste aktivera mej på dagarna för jag mår inte bra och jag mår definitivt inte bättre utav att gå hemma och dra, jag har väl tänkt att jag snart skall åka på behandling så det är ingen idé att jag börjar med nått men det är ju faktiskt fel tänkt av mej men jag har inte sätt det förrän nu, för att jag sklara av min nykterhet så bör jag se till att göra saker som är bra för mej och som gör att jag får annat och tänka på och som gör att jag mår bra och alla människor mår ju faktiskt bra utav att jobba...

Idag har jag umgåts med min lilla familj min pojk är ju helt underbar han har börjat krypa nu så det är full aktivitet haha....
jag kan inte fatta att jag  har kunnat såra min flickvän och inte funnits där för min pojk dom är ju så underbara så det finns inte..... fan va knäpp jag e alltså men det är ju min sjukdom som gör detta och jag måste verkligen kämpa ännu hårdare nu när jag är i mina svackor och vill fly, jag måste stanna i dom jobbiga känslorna och rida ut stormen drogfri det blir ju bara värre när jag agerar som jag har gjort... men det är så enkelt att sitta här och skriva och säga men svårare i praktiken, men nu får jag fanimej visa att jag menar allvar och att vad som än händer så ska jag klara upp det här. Om jag så inte får någon hjälp från socialen så måste jag börja tänka mer på vad mitt handlande får för konsikvenser och att min son blir äldre och jag likaså, jag vill verkligen inte vara kvar i det liv som jag har levt.

Jag måste bli bättre på att be om hjälp av mina nyktra vänner i gemenskapen dom som har gått före och som har varit i samma sitts som jag är i nu, dom vet ju vad jag går igenom nu och kan hjälpa mej när jag har sånnt sug och är nära ett återfall....

Det är fantastiskt att dessa människor lägger tid av sitt liv för att lyssna och hjäpa mej utan att det finns några baktankar så varför i ...... ber jag inte om hjälp när den finns.... ja nej nu ska jag inte klanka ned mer på mej själv idag

God Natt......

God Morgon...

Idag skall jag åka med till vårdcentralen med pojken... Det ska bli otroligt skönt att träffa honom igen, jag har ringt hela morgonen till min handläggare på soc men jag kommer inte fram, dom måste fan göra något nu åt min sitation det är ohållbart att gå runt så här som jag gör nu....

Jag fattar inte varför allt händer mej, det kan ju inte bara bero på otur alltså. Jag mötte en kille som jag känner sen tonåren på sjukhuset sist jag var där, vi var uppe i trollhättan på dan idag, det va en kompis till honom som körde och när vi kom tillbaks till stan skulle min väns vän träffa en annan kille snabbt bara för han skulle ha pengar av honom och när den här killen sätter sig bak i bilen och min vän kör ner mot stan så lutar han sig fram och trycker ner låset och och säger åt min vän att vända bilen och åka ut ur stan, nu börjar han bli hotfull och skriker att han skall vända bilen direkt och att han har saker i påsen som inte är så roliga, han hade kedjer och knivar, jag blir ju vetskrämd och tänker,, faan detta kommer spåra ut och jag har fan inget med detta att göra, så när min vän saktar ner för att vända bilen så passar jag på att fläcka upp dörren samtidigt som jag säger att jag kliver av här för jag har inget med det här att göra... jag går först men efter jag kom runt hörnet så springer jag allt jag kan... När jag kom neråt stan helt chokad så hör jag efter en stund att nån visslar bakom mej och sen ser jag att det är min kompis så kallade vän som kommer där borta mot mej, men jag forsätter att gå varpå han ropar åt mej att komma för att min vän vill det och att allt är lugnt, men jag ropar tillbaka att jag inte vill bli inblandad i nått, men jag ser att han forsätter att gå efter mej och bakom ett hus så springer jag allt jag kan därifrån, när jag kommer bort i säkerhet så spyr jag, det va riktigt obehagligt alltså, jag har ringt hem till min vän efter detta men han svarar inte och nu för en halvtimme sen så ringde jag igen och då svarade hans mor och han var inte hemma, jag vågade inte säga nånting.... jag har sån ångest över detta jag vet inte hur jag skall göra..?? om jag skall ringa hans mor och berätta vad som har hänt, jag får nog fan göra det men då blir jag inblandad i massa saker som jag förmodligen kommer få massa problem av sedan. 

Sen när jag kom hem så hitta min mor ett gamelt  rör som man har när man röker och hon trodde givetvis att jag hade gjort det idag..... Min flickvän har inte ringt idag och jag känner hur dåligt jag mår nu,, faaan jag vill bara ha lugn och ro runt mej och så händer sådana här saker, men det är klart att det inte är slumpen när man umgås i sådana här kretsar så händer sånnt här, men jag är inte van vid det och detta peppar mej ännu mer med att jag inte vill tillbaks till mitt gamla liv och att jag skall hålla mej drogfri....

Jag skriver mer i´kväll

God Morgon!

Idag skall jag träffa min pojk och min flickvän, förutsättningarna är inte dom bästa, jag har inte fått mycket sömn inatt.
Jag har legat och grubblat på vad som kan ha hänt min försvunne vän, alltså jag blir tokig och funderar på att ringa en psykolog, jag måste få hjälp även med detta..... det är fruktansvärt frustrerande att inte få några livstecken eller få reda på vad som har hänt... Tänk om det blir så att dom aldrig hittar honom, hur skall man kunna lägga det bakom säg, går det??

Men det skall bli roligt att träffa william, han har börjat krypa nu så det händer grejer hela tiden haha....
Det som jag kan känna det är att jag inte orkar ge av mej själv fullt ut och det är ju min sjukdom som gör detta, nu har jag varit drogfri i ca 40 dagar och jag har haft min bra period, jag hoppas inte detta är starten på min svacka, det är så att man går runt och är rädd för när den skall komma istället för att faktiskt njuta av att må bra...

Jag hoppas att jag tar och vågar stå i mot smärtan när den väl kommer och att jag tar upp telefonen och ringer min sponsor innan jag tar mina beslut, för jag gör val som inte är bra för mej när mitt aktiva tänkande kommer igång, Min sponsor sa faktiskt till mej på mötet igår att jag måste bli bättre på att ringa honom och det har han så rätt i. Han mena på att om jag har en telefon räkning på 1800 i månaden så kan jag gott och väl lägga en 50 lapp på telefonsamtal till honom.

Jag letar efter någon bra sida som säljer DG och prada, jag måste handla lite nya kläder så är det nån utav er som har tips på någon bra sida så kan ni väl skriva det till mej.. Jag älskar verkligen kläder och har alltid handlat mycket, men jag tror inte jag har handlat ett klädes plagg sen jag kom hem från behandlingen och det var i juni... Jag har tappat allt intresse, jag har alltid varit noga med hur jag ser ut och hur jag klär mej men det sista har det varit bedrövligt och jag känner att jag måste börja göra sådana saker som jag tyckte var roliga innan jag hamna i det här måendet...

Jag hade inte tänkt att blogga om det, men det tar upp all min energi och jag grubblar varje vaken timme på dygnet..
Min bäste vän har varit borta nu i lite över en månad och polisen har inte kommit fram till något spår alls...
Jag har varit på tre förhör hitills och det verkar som att dom famlar i mörkret,,, det är otroligt att en person bara kan försvinna på en gata mitt i stan och mitt på blanka dan utan att någon har sett nånting.....

Jag har växt upp med daniel och vi har umgåtts sen vi var 3 år, jag befinner mej i något slags chock tillstånd, jag kan inte förstå och vill nog inte förstå att han kanske aldrig kommer tillbaks igen.... Jag drömmer nästan varje natt om honom dom få timmar som jag nu sover och kan vakna upp mitt inatten och börja tok ringa på hans telefon i hopp om att någon skall svara....!! Om man bara fick veta eller att dom i värsta fall hittar honom så tror jag faan att det skulle vara skönare på någotvis, för då kan man få ett avslut och börja sörja. Nu går man i ingemans land och tar varje halmstrå man kan få om att han nog kanske har stuckit självmant... Jag kan grubbla ihjäl mej och speciellt på kvällen när jag skall lägga mej, jag finner olika senarion men jag finner inga utvägar i slutänden, det finns inga senarion som går ihop för mej, allt är så jävla skumt och ibland funderar jag om jag verkligen kände honom för det är så många saker som kommer fram och många utav dom kände jag inte till och inte hans syster heller och det var nog vi som kände daniel bäst....

Efter jag kom hem från min behandling i juni så har jag tagit mina återfall för att jag inte kan hantera mina känslor och att smärtan blir för tung och då vill jag fly och det ända sättet jag vet, det är att ta droger, jag kämpar verkligen stenhårt med att stanna kvar i smärtan och försöka hantera den utan att ta droger för jag vet att en är för mycket och tusen aldrig nog och jag får ångest när jag har tagit drogen, ja ni hör själva hur söigt det är....

Så detta kunde ju inte hända olägligare, men allt har ju en mening och gud vill nog utsätta mej för denna prövning.....
Jag hoppas att han även hjälper mej i mitt arbete för att få komma på behandling igen.. Det är så sjukt, jag vill inget hellre än att få tillbaks mitt liv och få kontroll över det igen och det finns säkert många utav er där ute som tänker att det är väl bara att sluta, men det är så jäkla svårt och jag klarar inte av det själv, jag måste få profitionell hjälp!!!

Om det inte blir något utav lvm ansökan innan den 15 nov så har jag möte med nämden, där skall socialsekreteraren ta upp om hon tycker att jag är i behov utav att åka på behandlingshem eller om mitt behov kan tillgodoses på hemmaplan, det som är bra är att jag har möjlighet att vara med på detta möte och att jag även får komma till tals vilket är till min fördel då jag har lätt för att utrycka mej.. så jag håller på att förbereda mej, för jag är ganska säker på att min socialsekreterare kommer att föreslå att dom kan hjälpa mej med sin hemmaplans lösning.....

Jag tycker det är bedrövligt att hon inte lyssnar på mej, jag är villig och jag har en liten pojk som dom bör ta hänsyn till, han vill inte ha en pappa som missbrukar droger.... jag mår så dåligt över att jag inte har funnits där hela tiden för honom och för min flickvän, jag hoppas innerligen att jag får chansen att gottgöra dom och att vi så småning om kan bli en hel familj igen, dom finns där för mej och stöttar mej, och givetvis tar hon avstånd från droger och jag träffar inte dom när jag har använt!!!

Mönstret har varit att jag kämpar och kämpar men sen klarar jag inte längre och så tar jag droger än dag och sen mår jag pyton ett par tre dar, och sen går det bra ett par veckor, men sen kommer det tillbaks och jag får kämpa igen tills det inte går längre..... så det är inte så att jag går på det och håller på ett par dagar utan det är en dag, det är jätte knäppt, jag vet!!!

Nä, nu ska jag lägga mej och läsa en bok och försöka somna, det var väldigt skönt att få skriva av sig lite......

GOD NATT OCH TÄNK PÅ ER TACKSAMHET!!!  

Har precis kommit hem från sjukhuset.. Jag krocka tidigare idag och slog i huvudet, så jag har fått en lättare hjärnskakning. Läkaren ville att jag skulle ligga kvar över natten för observation, men efter lite övertalning så fick jag åka hem och det är skönt..... och tur att jag inte skadade mej allvarligare....

Typiskt mej att råka ut för sådana här insidenter, jag har alltid haft sån otur...
Så nu blir det att ligga och ta det lugnt imorgon, jag har fortfarande ont i nacken och huvudet.......
Ska nog be min tjej komma till mej imorgon, jag fick ju inte träffat dom idag tack vare olyckan!!

Imorgon skall jag sätta mej och börja jobba med första steget i stegformuläret... Det kommer bli tufft att börja titta på sitt liv i backspegeln men väldigt nyttigt i mitt tillfrisknande..

Tänk på er tacksamhet!!!

Idag är jag tacksam för att jag klarade mej såpas bra som jag gjorde i olyckan....
Jag är tacksam för att jag har klarat vara drogfri idag.........
Samt att jag har möjlighet och modet att blogga om mitt li

Idag har jag bara slappat och spelat tv-spel, min pojk kom hem från sjukhuset idag och det känns skönt, jag skall träffa dom imorgon.....

Jag va på na-möte ikväll och vi var bara 7 stycken men det va ett av dom bättre möten jag vart på faktiskt, man får sån energi när man kommer hem efter ett möte.

Nä nu skall jag krypa ner under täcket så att jag har fulla batterier imorgon f

Måste skriva lite till innan jag lägger mej......

Jag har kännt mej glad och positiv nu i 2 dagar trots allt och förutom den biten med socialen, men det är ju knappast mitt fel att det sitter en massa obegåvade människor på dessa positioner, som tyvärr får oanade konsikvenser för jätte många människor som har samma sjukdom som jag.....

Det som gör mej upprymd idag är att jag har gjort nytta för min flickvän och framförallt för min älskade son, så som jag vill ska bli en självklarhet i framtiden, men för att komma fram till det målet så måste jag få hjälp och det innebär inte att jag endast slutar att använda droger utan att jag jobbar med mina defekter som jag har fått på köpet pga mitt beroende.
Det är ett livslångt och krävande arbete som ligger framför mej, och det är jag medveten om. Det är en mening som har fastnat i mitt huvud och det är, JAG LEVDE FÖR ATT ANVÄNDA OCH ANVÄNDE FÖR ATT LEVA, och det är verkligen så det är, det är så fruktansvärt att vara en beroende och så energi tömmande och skammset så jag finner inga ord för det......

Jag är så fast besluten om att jag skall lyckas bli av med mitt beroende och bli en hel människa igen, så att jag kan bli den fadersgestalten som jag vill vara..... SÅ SNÄLLA ANNA PÅ SOCIALEN, TA DITT FÖRNUFT TILL FÅNGA OCH SÄTT IN DEN HJÄLP SOM JAG SÅ GÄRNA VILLA HA.... TÄNK PÅ ATT MIN SON VILL HA SIN PAPPA TILLBAKA. Nu börjar jag gråta...... vi hörs imorgon carl. kram på er alla där ute och kämpa på med erat. INGENTIN     
 

Nu va det ett tag sen som jag skrev nått inlägg, den senaste tiden så har jag kämpat för att få komma till behandling, men socialen hos min kommun är faan katastrof!!!

Jag la in mej på psyk och talade med min överläkare om att jag vill att dom skriver en lvm ansökan, det har gått så långt nu att jag gör vad som helst för att få hjälp!!!

Så jag efter samtal med berörda personer på avdelningen så skulle min läkare skriva en sådan och jag skrev ut mej och åkte och tog ett återfall samma dag, bad min mor att ringa till beroende enheten morgonen därpå och förklara att jag behöver hjälp omgående för att nu står mitt liv på spel sen jag började ta sprutor, Men dom är helt från vettet på den jävla enheten, det slutade med att hon erbjöd min mor hjälp som anhörig, min mor påpeka att hon kan hantera detta och att det var inte därför hon ringde utan försökte förklara på ett tydligt och vuxet sätt att det är fara för hennes sons liv, och att jag bor hemma och att min mor inte klarar av det längre(hon övedrev något givetvis). Då fick hon till svar att jag inte va döende och att hon tyckte att min mor skulle låsa dörren så att jag inte kunde komma in.

Ja!! det är fasen horibelt hur dom kan behandla en människa på detta sättet, jag menar jag kommer och ber om hjälp för att jag har ett missbruk som jag inte kan hantera och ta mej ur, jag är pappa till en liten son som bor hos sin mamma och jag har min flickvän(mor till min son) kvar som stöttar mej fast vi inte bor ihop, och nej jag träffar inte min son när jag har använt droger, det skulle jag aldrig utsätta honom för.

Men jag vill ha tillbaks mitt gamla liv och bli en god far och förebild för min son.... Jag bad om hjälp första gången i mars och det har inte hänt något än och nu när mitt missbruk har övergått till endast rök heroin som är förmodligen den tyngsta drogen man kan va beroende av så tycker man att dom borde få upp ögonen och gå in och ge mej hjälp, dom har inte erbjudit mej någon som helst form av hjälp vilket är bedrövligt..... Min kommun satsar som så många andra kommuner på hemmaplan lösningar, men jag har försökt med olika andra insatser via hemma plan att lägga av och har misslyckats varje gång. Jag har vart med i na nu i ca 1 år och jag vill komma till en tolv stegsbehandling.

Jag tappar snart hoppet och min kämpa gnista när jag inte blir hörd, jag har 10 stycken inläggningar på psyk i år och det finns tungt matrial i min journal angående mitt missbruk.......

Det måste vara fel på systemet eller behandlas alla på detta sätt???
Jag har aldrig haft med socialen att göra och jag är inte kriminell, kan det vara det som är mitt hinder tro???

Som ni förstår så är jag väldigt arg och uppgiven men det som håller kvar mej på vägen är bla min fantastiska vän som jag träffa när jag va på behandling i maj(som jag fick betala själv) vi hade en anhörigvecka, alltså det var anhöriga till tidigarepatienter på behandlingen som kom ner en vecka och då va vi 10 stycken primär patienter och 10 anhöriga... Hon gör mer för mej en jag förkännar känner jag, hon är helt underbar, Tack för att du finns!! Love you!!

Så imorgon skall jag ringa länsrätten och be dom göra en tillsyn på mitt ärende, Hoppas jag