Nu har jag varit ren i ca 4 månader och det är verkligen WOW.... Det hade jag aldrigt kunnat tro att det skulle gå så här bra som det faktiskt har gjort. Jag tar en dag i taget och lovar mig själv att jag skall vara drogfri idag och så tar jag ett nytt beslut imorgon, För om jag tänker att jag aldrig mer kan ta droger eller dricka så kan det bli väldigt jobbigt, man måste ha varit med om det själv för att kunna förstå vilken kamp det är och speciellt med att lägga av med opiate och då främst heroin, Dam det är en så fruktansvärt svår drog att bli av med, jag tror inte att det är mer en kanske 2,3stycken av 10 som klarar sig ur ett heroin missbruk. Men nu är jag på god väg och det är värt allt slit och kämpande som jag har lagt ner för att klara mig ur greppet som den jävla drogen har haft om mitt liv.......

>Jag har kommit in på folkhögskola till hösten och det känns riktigt bra, jag skall läsa en linje ett år så att jag får gymnasiekompetens och skall även göra högskoleprovet när jag får det och sedan skall jag studera till mäklare hade jag tänkt. Jag vill ha ett jobb där jag har frihet under ansvar och där jag får betalt om jag jobbar bra, jag har alltid varit rapp i käften och har själv haft företag i ett 10 tal år så det tror jag kommer att passa mig väldigt bra. Men.. för att kunna full följa mina drömmar så MÅSTE jag vara frisk och det är bra att jag får ett år på folkis, för jag har trots allt bara 4 månaders drogfrihet och jag har missbrukat heroin i 4-5 år så jag är väl medveten om att det kommer att ta ett tag att tillfriskna...

Jag är ju med i NA(anonyma narkomaner) och jag tycker att det är väldigt givande och så va men i och med att jag är med i subexon programmet så säger ju traditionerna att jag får va med på mötena men ej prata under dessa. Traditionerna sägar att man inte skall ha några ersättnings mediciner, jag håller inte med där för det är en sjukdom säger vi ju och en som har diabetes han tar sitt isulin och jag har en sjukdom enlikt na och det tycker jag själv oxå och då tar jag medicin för min sjukdom, jag tycker att det är lite dubbel moral över det hela. Men nu är min hemma grupp så bra och alla vet att jag går på subexone, men jag sitter aldrig och pratar om det i mina delningar eller i pausen. Jag vet oxå att det är många i gruppen som käkar eller har käkat benzo under en period, givetvis under ordination av läkare. Min medicin påverkar inte mig i min vardag eller så, jag har fått kontakt med mina känslor men jag kan ej gråta, jag har alltid haft svårt för att gråta, men det är nog så att subexonet blockerar det en aning..

Nä nu kommer min tjej och vår underbara pojk så det var lite tankar  som jag kände att jag ville dela med mig av. Ha det så länge. Kram....