Jag fick ett telefonsamtal i fredags kväll om att dom hittat en grav där det va ett kors med min kompis namn på. Han har varit försvunnen sedan 23 september och det är som att leva i en mardröm varje dag, när jag fick detta samtal så var det verkligen som hela världen rasade för mej, fast att man försöker förbereda sig för ett sådant samtal så är det helt omöjligt.. Nu fanns det ju inga kroppar i dessa gravar men det känns ändå väldigt väldig illa att dom gravarna med hans namn på hittades, för jag tror ju inte att någon har gjort detta för skojs skull.

Igår hade jag en helt underbar dag med min pojk, det var bara jag som gällde för honom igår och det är väl inte konstigt när han e med sin mor dag ut o dag in... Men det kändes verkligen helt underbart att vara så uppskattad och att jag har möjligheten att finnas där för honom för det är ingen självklarhet.

Imorgon skall jag träffa min läkare och prata om subetex programmet och när det är aktuellt för mej att läggas in för insättning av medicinen.. Hoppas verkligen att det blir snart för jag behöver den hjälpen.. jag har hållt mej drogfri nu ett tag men det har inte varit en dans på rosor, det har verkligen varit tufft och det är ett evigt kämpande i stort sett varje dag.
Jag känner iallafall att det inte är ett alternativ för mej att använda nu och jag tar en dag i taget, hur dåligt jag än mår en dag så klarar man av 1 enda dag, det gör man. Fast jag vet inte hur hållbart det är att leva så här och om jag skulle klara av att sluta utan hjälp av subetex, I vilket fall som helst så vågar jag inte chansa..