När jag va på min behandling i maj så träffa jag en kille där som betyder väldigt mycket för mej, han är helt fantastisk och vi pratar med varandra flera gg i veckan.... Jag ringde till honom igår efter att jag hade varit frånvarande några dagar och inte svarat när han sökt mej!! och jag berättade att jag hade tagit ett återfall men att jag ringt ner och bett om hjälp, och hade inte jag ringt och bett om hjälp och han fick reda på mitt återfall så hade han ringt ner och berättat( det är vår lilla pakt) det känns ju jävligt surt nu och det är mycket tankar och känslor hos mej samt att jag givetvis mår skit av efter dyningarna, men jag fick sån stöttning av honom så man blir rörd altså, Han vill tex köra mej till behandlingshemmet och det är typ 50 mil från mej och 65 mil från honom bara för att han vill pepptalka med mej på väg ner och så tror jag att det är för att jag inte skall köpa nått och ta på tåget, och sen vet han hur sjuk jag är och värre kommer det att bli och då ville inte han att jag skulle sitta dålig på tåget eller flyget ner. I love you man......

Sen till person nummer 2, det är en tjej som jag träffa på anhörighetsveckan som vi hade under sista veckan på behandlingen, det är alltså anhöriga till tidigare patienter som blandas med primär patienter, vi har haft rätt så tät sms kontakt sen jag kom hem, och idag så skrev jag till henne vad som hade inträffat och hur planerna såg ut och lite hur jag mår, och det dröjde inte länge innan hon ringde upp trots att hon jobbade och hon betyder så jävla mycket för mej, hon är helt underbar, jag fick sån uppbackning av henne och hon undrade om jag ville att hon skulle komma ner och hälsa på mej, Man blir tårögd, vi blev som bror och syster under den veckan, I love you.........

sammantaget så har jag ringt runt till dom vännerna som betyder någonting för mej och berättat för dom och ALLA har verkligen vart fantastiska mot mej och stöttar mej, Men faan är jag verkligen värd detta...?? Det känns skönt att dom som betyder nått för mej stöttar mej för det kommer göra att det blir lättare för mej att kämpa och jag skall inte göra dom besvikna...