Jag va hos min handläggare på socialen igår ang min ansökan om behandlingshem samt att det hade kommit in en anmällan ang missbruk, och jag visste ju om den anmällan och att min läkare hade skickat en lvm-anmällan men hon tänkte inte öppna den utredningen pga att jag är villig, ja det är fasen helt horibelt. Så jag tog kontakt med en kurator som jag haft tidigare och hon ska hjälpa mej att göra en anmällan till länsrätten för enligt nån paragraf så är dom tvungna att öppna en utredning så fort det kommer in ett lvm, men men, imorgon så skall jag gå med min handläggare till nämden när dom fattar beslut om min önskan och jag får chansen att ge mina tankar och säga vad jag tycker, men det är väl så att dom nästan uteslutande går efter vad social handläggaren skriver i sitt utlåtande och enligt henne så kan mina behov tillgodoses p hemmaplan, så det alternativet som jag kommer att få är ett särkilt boende i min kommun samt att gå in i subutex programet och det var verkligen mitt sista alternativ, men jag kommer att ge det en chans för jag måste ha hjälp på något sätt, men det känns som att det är mer förvaring än terapi, som sagt så kommer jag verkligen att ge det en chans och man skall aldrig säga aldrig fast jag inte tror på just denna typ av insats så är det kanske så att den kan hjälpa mej och det känns inte som jag har så många alternativ kvar...

Idag har jag varit med min pojk på ögon undersökning, han skelade lite när han va yngre men jag tycker väl att det har gått bort nu och läkaren såg heller inte att det problemet fanns kvar och det va ju skönt!!!

jag håller på och läser en sån grym bok just nu, aldrig fucka upp heter den och är skriven av jens lapidius. Han har skrivit snabba cash som är en fantastiskt bra bok som även skall bli film nästa år tror jag... saken va att jag hade läst ca 220 sidor av aldrig fucka upp när jag tappa bort den i sommras men nu har jag äntligen fått sätta tänderna i den igen, det är en sån bok som man har svårt att slita sig ifrån när man väl har börjat..

Idag är jag tacksam för att min son är frisk och att jag håller mej drogfri så att jag kan följa med honom även om det är små självklara saker så var det inte så förr.

Så nu skall jag läsa in mej på skillnaderna på hemmaplans lösningarna som socialen förespråkar och 12 stegs behandlingshem som jag ansökt om så att jag kommer så förbered som möjligt till mötet imorgon eftermiddag. Jag anser att chanserna är minimala men man ska inte måla fan på väggen innan beslut är taget och har man lite tur så kanske det är nån av politikerna som man känner eller som är god vän med min familj....