Nu va det ett tag sen som jag skrev nått inlägg, den senaste tiden så har jag kämpat för att få komma till behandling, men socialen hos min kommun är faan katastrof!!!

Jag la in mej på psyk och talade med min överläkare om att jag vill att dom skriver en lvm ansökan, det har gått så långt nu att jag gör vad som helst för att få hjälp!!!

Så jag efter samtal med berörda personer på avdelningen så skulle min läkare skriva en sådan och jag skrev ut mej och åkte och tog ett återfall samma dag, bad min mor att ringa till beroende enheten morgonen därpå och förklara att jag behöver hjälp omgående för att nu står mitt liv på spel sen jag började ta sprutor, Men dom är helt från vettet på den jävla enheten, det slutade med att hon erbjöd min mor hjälp som anhörig, min mor påpeka att hon kan hantera detta och att det var inte därför hon ringde utan försökte förklara på ett tydligt och vuxet sätt att det är fara för hennes sons liv, och att jag bor hemma och att min mor inte klarar av det längre(hon övedrev något givetvis). Då fick hon till svar att jag inte va döende och att hon tyckte att min mor skulle låsa dörren så att jag inte kunde komma in.

Ja!! det är fasen horibelt hur dom kan behandla en människa på detta sättet, jag menar jag kommer och ber om hjälp för att jag har ett missbruk som jag inte kan hantera och ta mej ur, jag är pappa till en liten son som bor hos sin mamma och jag har min flickvän(mor till min son) kvar som stöttar mej fast vi inte bor ihop, och nej jag träffar inte min son när jag har använt droger, det skulle jag aldrig utsätta honom för.

Men jag vill ha tillbaks mitt gamla liv och bli en god far och förebild för min son.... Jag bad om hjälp första gången i mars och det har inte hänt något än och nu när mitt missbruk har övergått till endast rök heroin som är förmodligen den tyngsta drogen man kan va beroende av så tycker man att dom borde få upp ögonen och gå in och ge mej hjälp, dom har inte erbjudit mej någon som helst form av hjälp vilket är bedrövligt..... Min kommun satsar som så många andra kommuner på hemmaplan lösningar, men jag har försökt med olika andra insatser via hemma plan att lägga av och har misslyckats varje gång. Jag har vart med i na nu i ca 1 år och jag vill komma till en tolv stegsbehandling.

Jag tappar snart hoppet och min kämpa gnista när jag inte blir hörd, jag har 10 stycken inläggningar på psyk i år och det finns tungt matrial i min journal angående mitt missbruk.......

Det måste vara fel på systemet eller behandlas alla på detta sätt???
Jag har aldrig haft med socialen att göra och jag är inte kriminell, kan det vara det som är mitt hinder tro???

Som ni förstår så är jag väldigt arg och uppgiven men det som håller kvar mej på vägen är bla min fantastiska vän som jag träffa när jag va på behandling i maj(som jag fick betala själv) vi hade en anhörigvecka, alltså det var anhöriga till tidigarepatienter på behandlingen som kom ner en vecka och då va vi 10 stycken primär patienter och 10 anhöriga... Hon gör mer för mej en jag förkännar känner jag, hon är helt underbar, Tack för att du finns!! Love you!!

Så imorgon skall jag ringa länsrätten och be dom göra en tillsyn på mitt ärende, Hoppas jag

Tack!!!

det värmer att läsa dom inläggen jag får, hade janske hoppats på fler men jag har ju inte promotat min blogg direkkt.
Så TACK till alla er som lägger ner en liten tid av era liv för att skriva till mej

Livet är som ett spel där det inte finns några regler, människor gör som dom vill utan att nån ser det.


Jag går in på mitt rum och klättrar upp i sängen, jag vill bara vara själv men då kommer ångesten.

Jag skrattar och ler men inuti min kropp så orkar jag inte mer.

Utanpå så ser ni att jag e glad men egentligen så kämpar jag att klarar

Ja, nu har dom gjort det igen, socialen alltså... jag fick uppfatningen när jag pratade med henne om att jag skulle lägga in mej på psyk för avgiftning och sen skulle jag få åka till mitt behandlingshem som i nästa vecka eller veckan därpå. Men igår fick jag besked om att jag skall åka om en månad och jag varken får eller vill ligga på psyk i en månad, så jag kontakta en gammal kurator som jag har haft och sa att jag ville prata med henne fram tills att jag skall åka och då sa hon att det gick bra på ett vilkor och det är att jag skall lämna negativa drogtester, och det känns väl ok! jag hoppas att jag fixar detta......

Jag hade en het diskusion med min socialsekreterares chet imorsé, där jag förklara min syn på systemet och framförallt min syn på tolvstegs programet, hon va helt imot det och tyckte att den bästa lösningen "enligt" forskning skulle vara ett drogfritt boende på hemmaplan och med hjälp av subutex, men hallå jag vill bli drogfri, inte byta ut heroin mot kemiskt heroin, man blir ledsen när man pratar med dessa människor ibland alltså..... En utredning kan ta 4 månader innan den ens kommer upp till nämden( visst är det sjukt). Men nu ska mitt fall upp på nästa möte och det är om ca 3-4 veckor, och informationen jag har fått så är det så att om socialsekreteraren lägger fram att jag i detta fall är i behov av behandlingshem så går aldrig nämden imot, jag skall väl inte säga aldrig men det är väldigt sällan iallafall.

Mitt mående är väl inte bra för tillfället, jag har en jävla abstinens och får ta typ 10 minuter i taget och det tar på krafterna, men jag har så otroligt bra stöd från mina nära och från mina kompisar som betyder nått för mej, så denna gången skall jag försöka att ringa nån innan jag eventuellt skulle få för mej att ta någonting......

Ikväll är det na-möte och det skall bli skönt och få komma ner och träffa mina drogfria vänner och få tala ut om mina problem, alltså man får så energi när man har varit där, det är verkligen som att ladda batterierna.....
Jag har ju inte direkt propagerat för min blogg men det är ändå några få som har hittat hit och som har skrivit några kommentarer och jag tackar för det, jag behöver som sagt allt stöd som jag kan få så sk

När jag va på min behandling i maj så träffa jag en kille där som betyder väldigt mycket för mej, han är helt fantastisk och vi pratar med varandra flera gg i veckan.... Jag ringde till honom igår efter att jag hade varit frånvarande några dagar och inte svarat när han sökt mej!! och jag berättade att jag hade tagit ett återfall men att jag ringt ner och bett om hjälp, och hade inte jag ringt och bett om hjälp och han fick reda på mitt återfall så hade han ringt ner och berättat( det är vår lilla pakt) det känns ju jävligt surt nu och det är mycket tankar och känslor hos mej samt att jag givetvis mår skit av efter dyningarna, men jag fick sån stöttning av honom så man blir rörd altså, Han vill tex köra mej till behandlingshemmet och det är typ 50 mil från mej och 65 mil från honom bara för att han vill pepptalka med mej på väg ner och så tror jag att det är för att jag inte skall köpa nått och ta på tåget, och sen vet han hur sjuk jag är och värre kommer det att bli och då ville inte han att jag skulle sitta dålig på tåget eller flyget ner. I love you man......

Sen till person nummer 2, det är en tjej som jag träffa på anhörighetsveckan som vi hade under sista veckan på behandlingen, det är alltså anhöriga till tidigare patienter som blandas med primär patienter, vi har haft rätt så tät sms kontakt sen jag kom hem, och idag så skrev jag till henne vad som hade inträffat och hur planerna såg ut och lite hur jag mår, och det dröjde inte länge innan hon ringde upp trots att hon jobbade och hon betyder så jävla mycket för mej, hon är helt underbar, jag fick sån uppbackning av henne och hon undrade om jag ville att hon skulle komma ner och hälsa på mej, Man blir tårögd, vi blev som bror och syster under den veckan, I love you.........

sammantaget så har jag ringt runt till dom vännerna som betyder någonting för mej och berättat för dom och ALLA har verkligen vart fantastiska mot mej och stöttar mej, Men faan är jag verkligen värd detta...?? Det känns skönt att dom som betyder nått för mej stöttar mej för det kommer göra att det blir lättare för mej att kämpa och jag skall inte göra dom besvikna...

Imorgon skall jag läggas in på avgiftning, för jag fick klartecken idag att jag skall på behandling i 4 månader, faan va skönt men samtidigt jobbigt att va borta från min pojk och min flickvän, och jag kommer få kämpa så in i ...... för att klara detta men jag skall fixa det. Jag mår så jävla dåligt nu så jag

Hej igen!!

Jag kom hem från konventet på fårö halv fyra imorse så jag är rätt seg nu, Men jag har pratat med min ansvariga efterbehandlare och jag skall träffa soc snart för att be om mer hjälp!!! jag klarar inte av det själv och dom 29 dagarna som jag gjorde va inte tillräckliga, så hon gav förslaget att jag skall göra en ny premiertid på 29 dagar och sedan vidare till halvägshus antingen 3 månader eller 6 månader. Men hon på soc e så ursäkta ordet dum i huvudet, jag fick ju ekonomiskt avslag på min behandling som jag va på, för att det stod i min journal från psyk att jag hade tydliga kluster-B drag, när jag fråga överläkaren om detta så sa han att antingen är det himmel eller helvete för mej, men när man ligger där inne på avgiftning och det värker i hela kroppen och man mår så jävla dåligt och inte får insatt subitex så visst då har jag reagerat kraftfullt vid något tillfälle....

Men när jag förra året låg inne ca 10 gg på avgiftning så sa jag till min sambo och mina föräldrar att jag va deprimerad för att hålla uppe fasaden, och vilken missbrukare har inte gjort det liksom...? Så hon tyckte inte att ett tolvstegshem va ett alternativ för mej för jag behövde hjälp för mina psykiska besvär, jag påpeka givetvis för henne att det va något jag bara sa.. och jag menar hon jobbar på missbruksenheten och träffar på missbrukare varje dag.. Va faan e hon korkad eller..? Nä hon verkar helt grön faktiskt. Men vi får hoppas på det bästa och att det sker snarast för jag behöver verkligen HJÄLP!! och jag vill inte förlora min familj och göra mer skada än vad jag redan har ställt till med....

Men framför allt så VILL jag göra det för min egen skull, jag vill inte ta dessa droger längre...... Och jag tar mina återfall nu efter jag kom hem från behandlingen för att smärtan är för tung att bära och jag mår så jävla dåligt..... jag kan helt enkelt inte låta bli, och det är inte det att jag får kickar utan jag kommer bara upp till ytan så jag kan andas och sen mår jag så jävla dåligt..

Tycker ni att jag gör rätt och är det nån som har erfarenhet och har vart i samma sits som jag är i nu så skriv gärna en kommentar och berätta,.Eller skriv och pucha och stötta mej för jag behöver verkligen all hjälp jag kan få...

Nu ska jag

Idag åker jag på konvent i fyra dagar och det skall bli intressant. jag hade möte med försäkringskassan och med soc igår som jag missade pga  att jag sov bort det, jag mår skit för tillfället, så om jag får chansen att åka på halvägshus så kommer jag att ta det. jag vet inte om jag kommer åt någon dator

Nu är klockan snart 24.00 och jag är fortfarande hos min vän, vi har hyrt en film som vi ska lägga oss och kolla på nu..
En kvinna från min efterbehandling ringde mej idag och undra och var orolig för mej eftersom jag inte har varit där på ett antal gånger, jag förklara min situation för henne och att jag skulle träffa försäkringskassan på onsdag samt att socialen inte hjälpte mej med så mycket som en krona för behandlingshemmet. Efter vad jag berättade för henne och min bakgrund så tyckte hon att det va stor skam att dom inte hjälpa mej. Hon ska träffa min handläggare på försäkringskassan för att komma fram till mitt behov och hon tyckte att jag skall ställa in mej på halvägshus, det är en slags utslussning

God Morgon!

Jag har sovit hos en vän i 2 dagar och det har vart jätte bra, han e helt underbar och han bryr sig inte om vad jag har gjort utan han stöttar mej och det känns skönt!! och han är väl den ände vän som jag har kvar(riktig vän). Vi skall åka till ikea nu och handla lite saker, han håller nämligen på att bygga en sjöbod på sitt sommarställe.

Igår fick jag höra så mycket skit som en viss person som (Va) min vän och som jag har anförtrott så mycket till... Faan vad ledsen och besviken jag är och jag sa upp bekanskapen med honom på stående fot, Det är så lätt att sparka på en människa som redan ligger ned.

Något roligt nu... Igår hade jag ett missat samtal från en högt uppsat person inom sitt yrke inom bygg, jag gjorde en del affärer med honom när jag drev eget, saken e den att jag erbjöd mina tjänster till honom för ett par månader sen och man kan ju bara hoppas att det är det saken gäller, det är verkligen ett kannon jobb med mycket resor och europa som arbets plats..

Nu skall vi åka till Göteborg och handla på ikea, Tur att inte tjejen är med:)

kommentera gärna mina inl

Utanpå tror ni att jag e så glad men egentligen kämpar jag att klara av en enkel dag. Ni ser hur jag skrattar ni ser hur jag ler men inuti min kropp orkar jag inte mer. jag vill dölja med smärta som ni tror e perfekt för mej, men hur ska jag kunna spela` vet jag ens det själv?? spelet är svårt och det finns inga regler, människor gör som dom vill utan att nån ser det.

Hålet i hjärtat kryper längre upp sen stannar det i halsen och åker ut genom mun. Jag äter..... men jag svälter ändå... Får ingen näring energi eller så. jag går in på mitt rum och klättrar upp i sängen, ja vill bara vara ensam men då kommer ångesten. jag lever kontrolerat får aldrig vara ensam, att ha det tyst och vara själv, det är min längtan...

Pojkar och flickor det finns många som mår dåligt, en del har fulla hjärtan men mitt e ihållit. Om man känner som man gör kan man ingenting klara, jag vill att ni ska tro att jag e en kille med framtid men sanningen är att det bränner för alltid. ingen vet det innersta inte ens dom närmsta.

Jag har en sak som jag grubblar dagligen på..

Jag och min tjej har ju flyttat isär men vi träffas och är fortfarande tillsammans.. Hon är ju medberoende och sen hon började träffa en psykolog för samtal så har vi kunnat närma oss varandra som vi inte har gjort på väldigt länge.. Hon är väldigt kontrolerande mot mej som jag givetvis förstår, nu är det ju så att jag älskar henne över allt annat och jag vill verkligen leva med henne, och jag vill inte att det ska bli som det har varit förut där jag lovar saker till höger och vänster och som jag aldrig inbifriar. Utan jag vill inte att vi ska stressa med att flytta ihop igen för då är jag rädd att det blir som tidigare. Gör jag fel om jag säger detta till henne, att vi avaktar ett tag så att vi båda känner harmoni...??? tacksam för kommentarer... kram

Idag fyller min pojk 7 månader, han är bara så gullig, jag kan känna tacksamhet att han inte är äldre och förstår vad pappa har gjort och vad jag går igenom, Under den senare tiden då jag började med rök heroin och allt gick blixt fort utför så va jag såppas smart så jag bodde inte hämma när jag hade använt. men och andra sidan så grämer jag mej nått så till den mildaste grad att jag inte fanns där och tog ansvar och hjälpte till att avlasta för min sambo.

Jag är en perfektionism och för mej betyder det att jag aldrig duger som jag är utan vad jag åstadkommer, jag har alltid i hela mitt liv levt med det handikappet att jag skall vara omtyckt av alla och jag ska vara framgångsrik, Jag har haft fina bilar och båtar, åkt på lyxweekends och semestrar, och jag har aldrig nöjt mej med medelhorell utan det ska alltid vara top of the top. Jag har kunnat åka till paris en långhelg som utan vidare har gått loss på 70.000kr. det är så skrämmande att se tillbaks på den tiden, jag hade verkligen ingen respekt för pengar och idag har jag inget kvar av vad jag har byggt upp under 12 års tid. jag trodde helt enkelt att folk skulle tycka om mej om jag hade mycket saker och bjöd. Men det märker jag idag när mina företag gick i botten och jag dras med skulder istället, VILKA KOMPISAR som verkligen är kompisar och det är 2 stycken. Fy faan vilken sjuk värld man lever i allstå.. men det kommer vara nyttigt för mej i framtiden att ha varit med om denna katastof. då man märker vilka vänner man har.....

Nu börjar det hända små positiva saker för mej, igår ringde jag en vän i gemenskapen som skulle flytta till min kommun och som skulle flytta ihop med en annan vän i gemenskapen, men nu när allt va klart med deras lgh så drog hon sig ur, men då sa jag till honom att jag kan flytta in åtminstone i ett halvår, det är en kannonlgh, med fem meter till vattnet och egen brygga med bastu. det är en 3a på 105 kvm, så jag kommer flytta in där den 8/9. och sen har jag fått erbjudande om en tjänst som personalchef på ett stor bemaningsföretag, och det låter inntresant, jag har ju haft den befattningen samt haft eget sen jag va 21 år, Men dette tror jag passar mej bra för tillfället för det sista när jag hade eget så stressa jag sönder mej och då ligger jag väldigt nära till hands att ta ett återfall, jag har trots allt bara drygt 50 dagars drogfrihet.  <men entligen så börjar det hända positiva saker för mej i mitt tillfrisknande och det känns verkligen som att jag förtjänar det.

Tacksamhet:  Idag är jag en tacksam beroende, jag har min familj kvar och jag har mina föräldrar som fortfarande vill prata med mej och stöttar mej. Och jag är oerhört tacksam för programmet för utan det så hade jag inte klarat detta.
Hur det fungerar spelar ingen roll uta

Livet är som ett spel och jag vet inte hur jag skall spela det för det är så jävla svårt, det jag vet om spelet är att jag behöver medspelare och att vi behöver varandra för att bekämpa spelets fiende. Alltså jag behöver sätta mej ner och gå in på ljupet av mej själv och framförallt hitta mej själv igen för det har inte jag gjort på många många år. Jag behöver släppa taget om precis allt som rör mitt liv känner jag, men det är inte så enkelt som det låter, Jag tänker väldigt ofta nuförtiden att va tycker jag om DET tex, men jag tycker faan ingenting och jag har inga värderingar, det känns som jag saknar en bit av mej själv och den behöver jag hitta nu igen för att kunna bli tillfrisknad....

Idag fyller NA år, och klockan 14.00 stannar alla mina na-vänner i världen upp och ber sinnesro bönen, Det är ett extra möte i en grannkomun klocken 13.00 idag och jag funderar på om jag skall åka dit, Jag är inne i en sånn jobbig kännsla nu där jag självömkar och har en sån otrolig skam och det är livsfarligt för mej så därför behöver jag många möten, helst varje dag.

Jag har så många saker och problem som jag måste ta tag i nu nästa vecka så det står mej upp i halsen, jag mår dåligt så fort jag tänker på det, det är så viktigt att jag tar en sak i taget och det viktigaste först!! men istället så skjuter jag på det och tror att nån anna ska fixa det eller jag vet faan inte varför det har blivit så att jag betér mej på detta viset, fast att det är jätte viktiga saker som jag brde ha gjort för 2 månader sen.

Idag skall jag träffa min tjej och min underbara son, vi skall åka ut till vattnet och strosa omkring, det är ju ett sånt underbart väder nu!! Hoppas att det håller i sig även när vi är iväg på konvent, Jag längtar så efter att vi skall åka på torsdag, hoppas jag kan få aha-upplevelse där och att jag får den sköna känslan för programet....

Nu skall jag hoppa in dushen och sen skall jag hämta

Idag va jag och träffa en gammal kompis som jag inte har sett på ett par år och det va väldigt trevligt. Jag går runt mest hela dagarna och funderar och försöker finna nått glädjande med livet men jag är inne i en väldigt jobbig fas där jag inte finner nån glädje alls, jag skall träffa min pojk och flickvän imorgon och det brukar alltid höja livskvaliten något. igår va jag på mitt bästa na-möte hittils det va så bra delningar och så mycket som man kännde igen sig i.

Jag slutade ju att äta mina benzo och lyckopiller när jag va på behandling och jag känner ibland att jag måste ha tillbaka mina lugnande men frågan e om det är så smart..?. Jag skall verkligen försöka ett par veckor till för det är ju skit att börja med dom igen,

Idag var det bättre fiske lycka, vi lyckades dra upp tre stycken gäddor, men jag gav bort dom, jag har aldrig smakat gädda och jag vill inte smaka heller... Nä nu ska jag hoppa in i durshen

Idag skall jag åka ut och fiska makrill med min bror, När jag vakna imorse så hade jag fått ett medelande av en vän där han skrev att han skulle lägga av med drogerna och det blev jag glad av att läsa, jag hoppas att han menar allvar så att vi kan stötta varandra och sen blir det en vän mindre för mej som kan locka en.

Ikväll är det na-möte och det brukar alltid vara bra möten på onsdagar och det är så jävla viktigt för mej att ha dom mötena nu för det känns som jag går på vita knogar och har gjort det ett tag nu... Jag är inne på min 43e dag nu men det känns som det va typ 2 dar sen, det är som att födas på nytt, man kommer i kontakt med känslor som man inte har vart i kontakt med på många många år.. Så fort det har dykt upp ett problem så har man skjutit det på framtiden och det betendet finns kvar hos mej ännu, och det ända sättet som jag vet för att ta bort smärtan det är ju att använda droger. Men jag tror att det är väldigt viktigt att stanna i känslan även när det är svin tungt, Jag har funnit nya vänner på NA och det är jag tacksam för. Med hjälp av dom så skall jag fixa det här, för en beroende kan bäst hjälpa en annan beroende heter det ju och det stämmer så jävla bra. Jag ringde till socialen igår och ville ha hjälp med att lämna up, men det verka ju så jävla svårt tydligen så jag va tvungen att gå på möte med dom först och sen skulle dom göra en utredning om det fanns behov för mej att lämna det, jag vet fan inte om jag ska skratta eller gråta, bara för att jag inte har gått hos dom innan så dom inte känner mej så ska det till en jävla utredning, jag åkte fast för narkotika innehav tidigare i år och då blev jag och min tjej kallade till möte angående våran son, och min tjej visste absolut ingenting så det blen en chock för henne att höra DET. Nu öppna dom ingen utredning för att jag skulle in på behandling och min tjej har aldrig vart i närheten av droger, jag har levt ett dubbelliv i så många år så det kändes givetvist surt för min tjej när allt uppdagades om mej, men det va en verklig befrielse för mej att få berätta för min älskling och mina föräldrar att jag va fast och behövde hjälp. 3 veckor senare så låg jag på avgiftning för vidare transport till skåne på behandling i 29 dar, så här i efterhand så kan jag säga att det va för kort tid, dom tyckte att jag skulle fortsätta till ett halvshus men i och med att jag fick betala själv och det va rätt dyrt, så hade jag inte råd att åka på det i 3 mån, hade nu soc hjälp mej att betala min vistelse så hade jag tagit det direkt, Och jag tror fan att jag skulle behöva åka på det nu oxå för jag känner mej inte särkilt stark.

Nä nu ska jag åka ut med

Uch... va tungt livet är just nu och det kommer jag få räkna med att det blir ett tag framöver. Dagarna går så jävla sakta och jag håller mej för mej själv, men men det är bara att gilla läget och kämpa vidare, jag har en underbar flickvän och en helt fantastisk liten pojk så jag har ju så mycket att kämpa för. Men jag fick höra idag att jag har folk som söker mej för gamla saker som jag har gjort när jag va aktiv och det är inget folk man vill ha efter sig..... jag mår ganska mycket sämre efter det samtalet, jag måste ordna fram pengar på nått sett som jag e skyldig. Fan alltså jag har betet mej på ett sett som inte finns för mej och det är skrämmande hur jag förvandlades och hur fort det gick utför när jag började med rökheroin. Det va mycket därför ja ville lägga av och jag vill faaan aldrig tillbaks till det livet igen NEVER!!

Den 4 september skall jag åka på mitt första konvent och det ser jag fram imot.. Man får en sån energi och kraft av att gå på möten och tänk då att träffa 1000-tal likasinnade, Va coolt!!!. På torsdag skall jag åka till en kompis och fiska, det ska bli skönt att få komma ut och göra nått och det är i en annan stad så där kan jag gå på stan utan att vara orolig,  nä nu skall jag åka ner och hälsa på min faster, det är typ mina släktingar som jag umgås med nu för tiden, men jag är tacksam för att na-programmet